Varför har man så höga förhoppningar om sig själv på kvällarna? Jag tänker att jag kan bestiga berg redan imorrn, att jag är odödlig och att ingen kan stoppa mig (trots att jag inte ens vet vart jag är på väg), men framförallt så syftar jag på att jag har ställt klockan på 06.00 imorron för att gå på spinning. I'm just a mortal with potential of a superman.

Önska mig lycka till!