Nu har hon lämnat mig, lilla Cera. Jag tror hon haft det bra här, men hon var då lycklig när hon fick träffa sin matte igen. Två veckor har jag haft henne här och det kommer bli tomt utan henne. Vi gick ut på gatan och redan när Annica och bilen dök upp bakom oss blev Cera tokig och kände igen bilen. På enbart ljudet och lukten kände hon igen sin familjs bil. Nu blir det att ställa väckarklockan på mornarna igen, ingen Cera som andas och tittar på mig.